Tyvärr var den ful och elak, låg ner under tandköttet med kronan tryckandes mot kindtandens rötter och sina egna rötter fast förankrade i käkbenet.
Klippa, såga, klyva, sy...
Sen i måndags är otäckingen borta. Och min ork också. Men nu börjar orken och lusten att komma tillbaka och idag ägnar jag mig åt en av mina favoritssysselsättningar - jag syr i vaxduk. Fina prickiga vaxdukstyger i glada färger.
2 kommentarer:
Stackars dej! Och inte har jag haft tid att prata med dej ens:(
Det blir väl kantband pá vaxduken?
hihi, så konstig terapi! men det funkar!
Skicka en kommentar