Det ena leder till det andra...

Badrumsförvaring...



och väggförvaring ovanför ett skrivbord

allt så klart i vaxduk.

På begäran

Lite fler hållare för toapapper/tidningar.

Några är beställda.

Nu finns de även med stora prickar.

Check out min nya inspirationshöjare

Jag fick den av en vän.

Hon verkar också ha lite bloggtorka.

Men hon kommer tillbaka.

Jag också!

Vi hörs!

Kiss Me Tiger

Fast det här är ju då ingen tiger utan världens gulligaste, förlåt coolaste gepard.

Den nya maskeraddräkten blev med beröm godkänd.

Det svänger katten

Att ta med Julius till tygaffären var kul. Det resulterade i en leoparddräkt som han bestämt hävdade att han behövde. Och jag höll med.

Men han kommer att bli grymt varm i den på festen han ska gå på.

Små hjälpredor i köket

It doesn't matter if you're black or white

Julius frågade mig härom morgonen varför det måste vara färg på alla kläder, varför inte alla bara kunde vara svarta eller vita. Det skulle han gilla.

Kompisen som ska få de här kuddarna inkluderar även grått i sin "färgskala".

Det var ungefär dessa tygerna jag hade i mitt tygskåp som inte är färgglada. Dags för en ny tygshoppingtur snart kanske. :)

Till glasögonormar

Eller glasögonåama som vi säger där jag kommer ifrån.

Naturligtvis är dessa fodral gjorda av vaxduk.

Mera vaxduksattiraljer

Samma lika eller inte.

Dessa vaxdukstyger tröttnar jag inte på.

Barnen fick en hållare till sina serietidningar för långa toalettbesök.

Och så fyllde jag på med lite fler toapappershållare.

Kill my darlings?

Det känns som om allt jag gör blir likadant.

Är det för att folk gillar det jag gör? För att jag har hittat min egen stil? Eller helt enkelt för att jag har svårt att tänka nytt?

Just nu lutar jag åt det sista. Beviset fick jag när jag stod på Hem och Villa-mässan i Malmö den gångna helgen. Jag var på Gör-det-själv-torget där man kunde prova på att snickra, såga, montera fönster och kakla. Jag gjorde två grytunderlägg av kakelmosaik som jag själv upplevde som helt olika. Tills min kollega uppmärksammade mig på motsatsen. Då skyllde jag på att de färger jag hade velat ha var slut, men egentligen vet jag nog bättre.

Se själva!

Jag tror att det är dags att utmana mig själv igen snart, men först ska jag beta av allt halvfärdigt som ligger så att jag har en "ren" skaparhjärna.

Allt annat lika

Nu för tiden syr jag mest likadant som tidigare och inte så mycket som är kul att blogga om. Jag kommer tillbaka när ni minst anar det.

Men den här bilden måste jag genast dela med mig. Iris Supersnällasilversaraoutfit är flitigt använd. Klart kusinen ska få en likadan så de kan flyga tillsammans nästa gång de ses.

Grattis Lisa! När du vaknar är du tre år och jättestor!

The heat is on

Vetevärmare till mina sötisar.

Så kanske jag får ha min egen ifred.

Joråmensåatte...

Lite mössor har det i alla fall blivit på sistone.
Beställda, sydda och levererade för ett tag sen...
Modellen är lite kortare och tajtare än tidigare pösmössor.
Känns bra.

Och så här snygg och cool kan man bli om man har en Rumbamössa.

Redan slutet på rosa?

"Oj oj, vad fin den var! Men den vill jag inte ha på mig!", sa hon när jag presenterade det färdiga resultatet. Den lilla primadonnan dissade den först som kjol. "Den är fin, men jag vill att den ska vara en klänning", var det första omdömet. Okej... jag sydde ett linne i muddväv och satte fast i kjolen. Nu är den en klänning.


Efter att ha lovat henne att få ha på sig "Supersnälla Silversara-klänningen" efteråt provade hon faktiskt både den här och den klänning jag sydde härom dagen. Men med tanke på oviljan kan det hända att Projekt Rrrråååsa nu är över och att något annat barn kommer att få ärva plaggen.

Här har den lilla modellen själv en klar bild över var och hur klänningen ska visas upp: i storebrors säng.

Och så här såg barnen ut på storebrors sexårskalas. Julius är vikingahövding i köpta utklädningskläder (fast med drömprinsvästen under) och Iris är sin älskade superhjälte, till på köpet med stjärnor i pannan.

"Den kan du ge till något annat barn"

Igår hade vi en liten mössfabrik här hemma Saltaste Bönan och jag. Hon gjorde massor av mössor från mitt mönster och jag lånade det hon har fått av Doris och Assar.

Två tredjedelar av familjen blev nöjda med de jag sydde. Iris tänker inte använda sin. Den kan jag ge till något annat barn, säger hon (hmm, undrar om det är dags att byta hot...).

Sen har ju ju glömt bort att blogga om Julius nya byxor. Gröna långa till sexåringsben som bara har växtvärk hela tiden. Nu ska de väl räcka ett tag.