Toots & The Maytals...

...har fått göra mig sällskap under tillblivelsen av den här väskan. Lugn och fin satte jag ihop den utan ett enda misstag. Kanske musiken har betydelse för resultatet och jag borde byta ut den hetsiga och glada latinorocken jag vanligtvis spelar?!

Det är i alla fall en skoväska, beställd av min kollega.

Plats för pengar i en innerficka.

Jag blev glad när jag fick användning för de fina banden jag "hittade" på Tradera för länge sen.

Beställaren är samma som av den här väskan.
Nu kan hon matcha.

Oh, vilket party

Fick en kaftan i thaisiden av en kollega. Ingen användbar modell men tyget väldigt fint och livet var fint framtill med klädda knappar. Jag klippte försiktigt och sydde om klänningen med halvlånga trumpetärmar, kortade längden och sydde in den i sidorna.

Det blev premiär för klänningen på jobbets julfest i torsdags. Fast jag var nog lite för försiktig när jag klippte för den är fortfarande för stor i vidden.

Det är dock ingenting mot hur den såg ut från början...

Apropå vaxduk

Jag höll på att glömma...

Här är två små börsar. Min del av paketkalenderbytet med Saltaste Bönan.

Helt uppåt väggarna

Nu har jag haft roligt.

Vaxduk och kantband i stora mängder.

Bilderna visar inte rätt färger men ska jag vänta på rätt ljus blir det inte bloggat förrän i vår.

Vägghängd förvaring...

Kan användas till toarullar,

handdukar,

eller tidningar, till exempel.

Hemmalussande

Tärnlinnet passade bra...

Men allt klär en skönhet.

Tärnan som kom av sig

Panik i fredags morse: Iris deklarerade att hon minsann inte tänker vara tomte på Lucia utan tärna.

Tärna?? Hur kan hon bestämma sig för det? Jag har ju tomtekläder hemma sen innan. Är hon inte lite liten för att bestämma sig för det?

Men hon gav sig inte och mina kugghjul började snurra. OK, jag får sy ihop nåt snabbt. Ett lakan från min mormor och ett mönster på ett nattlinne från en sömnadsbok som mamma hade när jag var liten fick bli planen.

Enkel modell. Och kantband så klart.

Nederkanten behöll jag från lakanet för att dra nytta av den fina spetsen.

Jättenöjd med resultatet och helt säker på att hon också kommer att bli det. Men vad händer när jag sitter och syr sista sömmen? Hennes pappa ringer och berättar att Iris är magsjuk. Hon har kräkts hela natten.

Hon får vara tärna hemma imorgon.

Vilken tur att jag gjorde ett stooort linne (storlek 105) så att hon kan ha det även nästa år.

Synödig

Jag är botad! Synödigheten är tillbaka och jag har suttit i timmar de senaste kvällarna. Mycket kan jag inte lägga upp ännu eftersom det ska bli julklappar (även om mottagarna inte läser bloggen...). Men några grejer kan jag visa upp:

Särskilt förtjust är jag i den jeansfärgade trikån från e-slöjd som inköptes vid förra höstens syfestival och sedan har fallit i glömska. Måste kolla om de fortfarande har den i sortimentet. Även den svarta trikån kommer från e-slöjd. Något dyrare än den jag använt tidigare, men så mycket skönare och bättre kvalitet.

Vi gillar julen...

...och inte en dag senare än första advent kommer stjärnor upp och sitter kvar till tjugondagknut när de med sorg plockas ner.


Första december kommer dessutom paketkalendrarna fram och i år gjorde jag ett paketbyte med Saltaste Bönan.

Idag var det dags. Barnen hade spanat in de fina paketen med Elvispapper och innehåller var inte mindre coolt: Virkade mikrofoner!! Tack Hanna!

Här klämmer Iris i med "Härlig är kvällen, fridfull och ren", en trevlig psalm. Jag ska tillägga att inspirationen kommer från Maddicken. Det är inte så att jag går omkring och sjunger psalmer...

Julius är lite tröttare idag. Han vaknade och var sjuk i morse. För att muntra upp honom plockade vi även fram de stickade tomtarna. Två har min mamma gjort och en är tillverkad av min faster. De är alltid lika efterlängtade på julen och saknade när julen är slut.

Ser ni att Julius har nya tröjan på? Den blev godkänd. Iris har de här byxorna, som hon faktiskt haft sen augusti 2009. Nu är det inte mycket pös länge, men perfekt med långa muddar när man har vinteroverall och kängor. Påminner mig om att börja sy med långa muddar igen.

Imorgon slår vi nog till och plockar fram plastgranen.

Jag har hört om andra som blivit drabbade, men trodde inte det skulle hända mig...

Toksugen på att sy och längtar länge länge efter en overlockmaskin. Köper efterlängtad overlock. Slutar sy...

Nej, så illa är det väl inte riktigt, men en svacka är det definitivt. Lite mössor, nån halsduk nån julklapp sådär... Kommer inte riktigt igång.

Men nu är första plagget sytt som jag blev nöjd med: en tröja till Julius. Mönster från japansk mönsterbok och tanken är att sonen ska ha en långärmad T-shirt under. Det gillar han. Den har en ficka på magen, men det syns inte så bra på bilden.

Spontant blev han också nöjd, imorgon ska den provas.

Jag önskar att min visdomstand var så här snygg

Tyvärr var den ful och elak, låg ner under tandköttet med kronan tryckandes mot kindtandens rötter och sina egna rötter fast förankrade i käkbenet.

Klippa, såga, klyva, sy...

Sen i måndags är otäckingen borta. Och min ork också. Men nu börjar orken och lusten att komma tillbaka och idag ägnar jag mig åt en av mina favoritssysselsättningar - jag syr i vaxduk. Fina prickiga vaxdukstyger i glada färger.

Monsterfestligt

Med den här spellistan på Spottan, skattjakt i garaget och uppladdat med mat, dricka och massor av godis, dessutom uppdressade till tänderna hade vi äntligen vår monsterfest - inte att förväxla med Halloween - monsterfest och inget annat var vad det var!

Undrar ni varför Supersnälla Silversara ser lite trumpen ut på bilden ovan så tyckte hon att några av gästerna var lite väl läskiga...

Lättare sagt än gjort

Inte blev det som jag tänkt och inte f*n var vägen dit enkel, men nu är superhjältedräkten klar så när som på mössan. Den fajten får jag ta med tvååringen sen. Klänning, mantel och tajts tycker jag var en bedrift, även om jag inte är säker på att hon håller med. Idag kläckte hon nämligen ur sig att hon även behöver en "Supersurasunksara-klänning" och det är visst inte samma färger...

Håll tummarna för att hon är nöjd och tänker använda dräkten på helgens maskerad (samt att inte paljetterna i halsringningen gör att hon inte får den över huvudet...).

Två av tre maskeraddräkter klara. Min får bli något betydligt enklare.

Pfaffen har landat

Så har jag till slut fått min overlock. Inte den jag drömde om, men vi ska nog bli kompisar ändå. För att testa den sydde jag ännu en stjärnmössa och till den en matchande halsduk med fleece på ena sidan.

Imorgon hoppas jag att jag ska sätta saxen i ett silvertyg.

Köpgalen

Shit pommes frites, vad jag har shoppat den här helgen. Men det var jag faktiskt värd. ;)

I fredags drog vi som tre musketörer till Syfestivalen i Älvsjö; jag, H och B. Med mål i siktet delade vi upp oss redan vid ingången - H till en workshop, B för att leta garn och jag för att testa symaskiner. Vad H och B shoppade kan ni se här och här.

Trots att jag inte skulle och inte behöver så köpte jag också en hel del tyg...

...och faktiskt också lite garn, men jag vet inte vem jag lurar. Mina virkprojekt blir ju aldrig klara.

Men det inköp jag är gladast över är den här overlocken som snart ska flytta in bredvid min trotjänare (lovar att inte byta ut den).

Men när jag hade fått upp farten kunde jag liksom inte sluta. Var inne på Ohlssons Tyger idag för att köpa ännu mera tyg och på vägen hem gick jag förbi Stockhome för att shoppa på mig några av de fina knappar B tipsade om sitt senaste inlägg.

Även om knapparna i sig är superfina tror jag att det dröjer länge innan jag använder dem. Det är kompositionen med knapp och kartong som gör dem extra fina. Jag sätter nog upp dem på min kommande inspirationstavla i syrummet.

Barnvampyr

I ungefär hundra år har jag lovat sonen en vampyrmantel. Vilken tur att hundra år inte är så lång tid för vampyrer och att användningstiden är så lång.

Dottern vill inte vara läskig. Hon vill bara vara Supersnälla Silversara så jag får nog gå och köpa lite silvertyg och lite grönt glansigt.

Förra veckan hade hon och jag en tjejkväll. Det firade vi med tjejcupcakes (skitäckliga) och hoppfest i soffan.

Experimenterar lite

Det finns så mycket virkade dukar som inte används. Inte hemma hos mig i alla fall och inte hos särskilt många jag känner heller. Men dessa fina konstverk borde inte ligga gömda i lådor. Jag fick med mig några som min mamma gjort, sist jag var och hälsade på och funderade lite på vad man kan göra med dem.

Sockerstärkta skålar

En fick bli soffkudde

Vad kan man mer göra? Nån som sett något kul?

Finfina presenter!

För ett tag sedan läste jag det här inlägget och blev väldigt avundsjuk. Vilken lycklig kompis och vilken fin present, tänkte jag. Inte hade jag en tanke på att presenten var till mig för att jag klippte av mitt bästa måttband av misstag för ett tag sen och sen inte kunnat hitta någon bra ersättare.

Igår sågs vi i virkjuntan för att bli intervjuade av SVT (mer om det en annan gång) och då halar hon fram det finaste paketet ur väskan, med det finaste måttbandet! (Dessutom är det precis lika bra som det jag en gång hade).

Inte nog med det. Jag fick en fin award av henne för ett tag sedan, med den finaste motiveringen jag fått. Tack allra käraste Salta Böna! Jag hoppas att ni alla har lika fina sykompisar. Och förlåt för att jag har varit seg med att svara på utmärkelsen, bloggandet går lite trögt just nu.

Men awarder är inte bara grädde på moset, körsbäret på toppen. Det kräver även en motprestation. Den som uppfunnit den här vill att man ska:

• lista tre saker som ligger en varmt om hjärtat
• visa sitt favvofoto
• och skicka vidare till fem andra bloggare.

Svåra saker alla tre, men jag försöker och det finns ingen rangordning

1. Tända ljus på hösten
2. Kramar
3. Nya kompisar som jag snubblat över på sistone, som kanske har funnits där vid sidan länge men som visat sig vara ovärderliga.

För mig är det helt omöjligt att välja ett favoritfoto. Jag väljer att visa ett som jag tog för ett par dagar sedan. Inte för att fotot i sig är något speciellt alls utan för att det visar syskonkärleken mellan mina barn.

Den sista uppgiften passar jag på den här gången. Tack alla ni bloggare som inspirerar mig oavsett om ni är sybloggare, familjebloggare, inredningsbloggare, politiska bloggare eller bara helt vanliga galna bloggare.

*

Men vet ni: alla goda ting är tre. Det bästa med Saltaste Bönan är inte presenten eller de fina orden när jag fick awarden. Det bästa med henne är att hon när som helst kommer in genom min dörr med väskan full av pysselgrejor och med massor av ny inspiration.

Snyggt igen

Dags att köpa julklappar? Nu har webbshoppen Snyggt Igen börjat med hantverksförsäljning och Rumba de Kransen är en av hantverkarna.

Jag gillar Snyggt Igen, där finns så mycket fint, både nytt och gammalt. Ulrika, som driver shoppen, gör inspirerande nyhetsbrev så anmäl er till dem eller bli ett fan på Facebook. Hon har också en nystartad blogg.

Bilderna är lånade från Snyggt Igen och tagna av Ulrika Isaksson.

Lördagspyssel

En helt vanlig höstlördag. Strålande solsken, bra humör och oceaner av ledig tid. Jag pysslar med lite av varje:

Syr klart en kudde som länge legat och väntat....

...skruvar ihop nya Ikea-skrivbordet till syhörnan...

...och skrattar igen åt den här artikeln och kommentarerna till den.

Är jag den enda som har tillräckligt med förvaring?

Ibland tror jag det när jag hör alla prata om hur man inte kan få för mycket förvaring. Men nu var det var inte alls förråd och garderober som det här inlägget skulle handla om utan om småförvaring - och det är ju något helt annat.


Jag fick en beställning på fem förvaringskorgar i tyg, men kunde inte hejda mig så jag sydde några till. Men å andra sidan kanske det vore trevligt att byta ut några av mina egna i badrummet. Eller ge bort några. Som sig bör när det gäller förvaring kommer tygerna till alla (utom en?) från Ikea.