Aj aj, kapten!

När jag fick hem detta superfina tyg som Johanna Ahlard gjort för Mjuka Tyger bestämde Julius att det var till honom och att det skulle bli en skjorta. Nu är det ju inte ett skjorttyg så jag övertalade honom att det skulle bli en tröja istället och kanske en kudde. Det gick bra. På bilden nedan väljer han vilka delar av tyget som ska vara med på tröjan. Under tiden jag sydde tröjan stod han bredvid och tittade och ritade en teckning av tyget (fast med mer blod och andra dramatiska detaljer). Han mätte på tyget med sin linjal "Mhm hundra meter" och gjorde en fin ritning över hur tröjan skulle se ut. Teckningarna fick jag tyvärr ingen bild på.

Innan han somnade hann vi med en provning och han var mycket nöjd. Jag lovade att tröjan kommer att vara klar när han vaknar i morgon bitti. Tyvärr har min symaskin börjat krångla. Den syr precis samma sömmar som innan men låter som en asfaltsskrapa samtidigt trots att jag rengjort den grundligt, bytt nålar och gett den så mycket kärlek man kan ge till en maskin. Eftersom vi har öppen planlösning och jag inte sviker mitt löfte så fick sambon se på tv med hörlurar och jag funderade allvarligt på att hämta hörselkåpor till mig själv. Men till slut blev tröjan klar. Enklast möjliga grundmönster från Elsebeth Gynthers "Sy barnens kläder själv". Anledningen till att jag valde det var att jag ville få med så mycket som möjligt av motivet utan att behöva klippa för mycket i tyget.

För tredje gången provade jag att kanta med muddväv och det blev bättre än tidigare gånger, men helt nöjd är jag fortfarande inte. Jag får fortsätta att öva helt enkelt.

När tröjan var klar skruvade jag isär maskinen igen och rengjorde med tops, tandpetare och diverse småborstar för att få varenda liten del av maskinen dammfri, och faktiskt lät den bättre sen så nu kanske jag kan använda den ett tag till.