Konstigaste veckan på länge

Samtidigt som jag och Julius var på vår fantastiska semester hände det lite saker här hemma på jobbet. 7 av mina chefer och nära kollegor sa upp sig samtidigt och skapade en situation av chock, sorg, ilska och förvirring. På några dagar förvandlades det dock till jävlaranamma, sammanhållning och hopp. Det var ganska skönt att inte vara där utan att få veta det hela på lite distans. Samtidigt var det väldigt konstigt och ledsamt att de under en vecka både hunnit säga upp sig, rensa sina skrivbord och sluta utan att jag hade en aning och när jag kom tillbaka var de borta. En del av dem kommer jag att fortsätta ha kontakt med, men det blir liksom inte samma sak när man är van att se dem hela dagarna. Men sånt är livet.

Hur som helst så ledde semesterns avslappning tillsammans med jobbets anspänning till att jag inte orkat och velat sy så mycket på kvällarna. Men en sak har jag hunnit med. En av mina numera före detta kollegor hade beställt ett par sommarbyxor till sin gudson som fyller två år. Jag fick fria händer med önskemålet "mycket färg". Jag vågar nu lägga ut dessa byxor för jag är ganska övertygad om att två-åringen inte tillhör läsarna av denna blogg. :)

Byxorna i turkos bomull har reglerbar resår i både midja och ben så att byxbenen blir pösiga nu i början när de är stora och kanske kan de användas utan resår med vida ben nästa sommar. Det syns inte på bilden men knäna är förstärkta.

Fickorna i Hawaii-inspirerat tyg (från Tygverket) är djupa fram så att en tvååring kan samla på stenar, små pinnar, maskar, fina skatter hittade i vägkanten och annat livsnödvändigt. De är kantade med vanlig snedslå.

Så här ser fickorna ut där bak. Kanske palmer, blommor, vatten och båtar kan tvinga tillbaka sommaren nu? Den bara försvann...

Jag var som vanligt väldigt nervös över att lämna dem men det verkade som om .s. gillade dem. Nu hoppas jag bara att Z gör det också och hoppas på rapport efter födelsedagen och kanske även ett bildbevis?